Nu får ni allt ta och skärpa er, ungar!

Jag började krafsa ner ett svar hos Jan Lindgrens på hans fråga om hur man kan undvika att delar av kommunikationen går förlorad när man kommunicerar online. Det slutade i någonting som jag ville delge fler inblandade på en gång så varför inte damma av megafonen?

Mitt svar på frågan är som följer: Jag tror att det bästa man kan göra är att först och främst lära av sina misstag. Denna gången var det fler än någon enstaka som tyckte att ni passerade gränsen och då får man ju en god fingervisning om var gränsen går. Eller hur?

Man kan väl också passa på att lära lite om sig själv. Jans inlägg hade en mycket mer ”torr” humor än Annas. Tycker jag, och detta är viktigt. Våran kära vice partiledare är trots allt skrivproffs och lyckas i princip alltid få till en mycket trevlig och skämtsam ton. När man får sådana svar så är det förståss uppmuntrande att fortsätta på samma sätt och kanske bli lite fartblind, kan jag tänka mig. Detta var väl riktat mot Jan.

För Annas del så tycker jag faktiskt att själva inläggen och hennes skämtande där var odelat positivt. Det var mer uppenbart att det var just på skämt. Vad som möjligtvis hade varit på plats för hennes del är att inse att Jans inlägg faktiskt kunde tas på allvar och påpeka det för honom innan man körde på.

Det var en god ansats att använda taggar för att indikera att det var på skoj. men tyvärr är det inte så många som kollar vad inlägget hade för taggar/kategorier när man väl har läst klart det. Vad skulle det vara för poäng med det? Det är ytterligare en lärdom som kan dras ifrån detta!

Smilys kan vara bra men dom används ju till så mycket mer än att indikera att någonting är skämtsamt menat. En glad liten gubbe kan lika gärna betyda att man är nöjd och belåten med någonting som att en mening är sarkastiskt menad. Ett leende kan betyda tusen saker och det finns inte tusen olika smilys för alla dom olika sakerna. Smilys räcker inte heller. Lärdom, lärdom, lärdom.

Det finns helt enkelt ingen magisk lösning som Jan efterlyser utan man får helt enkelt använda språket efter bästa förmåga och aldrig sluta att utvecklas.

Att vissa överreagerade och tror att detta kan skada piratpartiet tycker jag inte heller att man skall ta på för blodigt allvar. Det är bra att folk känner ansvar men dom glömmer nog hur viktigt det är att ha kul, och det var ju inte så värst många egentligen eller hur?

Släpp nu detta och gå vidare och för allt i världen bli inte rädd för att ha roligt! Det är otroligt viktigt att ha roligt så fortsätt med det! Fortsätt berätta om tokigheter i vardagen. Fortsätt skriva humoristiska inlägg och kör på för fullt med internhumor och lustiga anekdoter men tag lärdom av detta och bli lite mer känsliga för var gränsen går. I extremfall så kanske det kan vara på sin plats att i text och ord klargöra om något är på skoj eller ej. Är man tveksam så bör man väl ta det säkra före det osäkra.
Annonser

5 svar to “Nu får ni allt ta och skärpa er, ungar!”

  1. David Jansson Says:

    ”Att vissa överreagerade” är inte speciellt konstigt. Om man tycker det så har man en något naiv bild av hur mobbning kan te sig.

    Att tro att risken är liten att det kan motverka piratpartiets valkampanj är nog också lite naivt, betänk hur antipirater tenderar att kasta sig över minsta lilla smula som går vrida till så att Piratpartiet kommer i dålig dager.

  2. Hans Says:

    Jag är inte naiv. Jag tror inte för ett ögonblick att piratpartiets motståndare är så korkade att dom frivilligt skänker oss uppmärksamhet. Har du inte märkt hur dom försöker tiga ihjäl oss? Dessutom så är det ett faktum att det inte handlade om någon faktiskt konflikt inom partiet, vilket naturligtvis skulle ha uppdagats om det någonsin blivit en stor grej utav det. Då hade antipiraterna stått där med byxorna nerdragna och en stor stämpel ”saknar humor” mitt i pannan.

    Nej David Jansson. Jag står orubbligt fast vid ovan uttryckta åsikter faktiskt men jag kan gå med på en deal. Jag erkänner att du hade rätt om/när detta faktiskt blir en mediaskandal som får partiet att se dåligt ut på villkor att du erkänner att jag hade rätt om så inte sker.

    Hur mobbning kom in i sammanhanget har jag verkligen ingen aning om. Två personer som hackar på varandra, ingen har underläge, ingen har överläge. Hur menar du?

  3. David Jansson Says:

    ”Hur mobbning kom in i sammanhanget har jag verkligen ingen aning om.”

    Det såg väldigt mycket ut som att Tantgänget skämtade och att Jan Lindgren inte tog det som ett skämt. Jans inlägg hade som du skriver en torrare humor som var bra mycket svårare att identifiera som detta. Som jag tolkade det så hade Jan Lindgren tagit det hela på allvar. Om det inte hade varit jag som hade missat att Jan Lindgren var med på humorn hade det definitivt varit mobbning i och med att tantgänget (men jag har naturligtvis förstått att det bara var mellan Anna Troberg och Jan Lindgren sedan dess) inte taggade ner efter detta.

    Mediaskandal vill jag inte påstå att jag någonstans hävdat. Men mellan Ricks galna utspel lite då och då och det här så kan man nog hänvisa till många bäckar små. Att piratpartiet är oseriöst är ju en av de saker man får höra mest i antipiratretoriken, och här får de ju definitivt vatten på sin kvarn.

  4. Hans Says:

    Jag förstår hur du tänker angående seriositeten men jag tycker att det är skillnad på att ha oseriös politik och att man kan vara lite tramsig som person.

    Det är ju ingen som påstår att piratpartiet bara skojar hela tiden utan anklagelser om att vi skulle vara oseriösa handlar mer om att vi har så få frågor och bara vill ha saker gratis och så vidare.

    Vanliga politiker (de som får synas i tv hela tiden) vill ju jättegärna visa hur folkliga och skämtsamma dom är så fort dom får chansen så det kan väl vi också göra på vårat eget sätt? Jag tycker det är bra att Anna och Jan och dom andra vågar släppa loss och ha lite kul ibland. Man skall inte vara för rädd för vad andra skall tycka.

  5. Jan Lindgren Says:

    Heh…

    En lärdom som jag definitivt tagit av det här är att det är svårt med humor online.

    Det intressant för privat så har jag flera personer berättat för mig att de har haft väldigt kul åt det utbyte jag och Anna hade och att de aldrig trodde att det var nåt annat än ett skämt från min sida. Samtidigt så är det ju många som har tagit det hela på allvar och trott att jag varit riktigt arg och lessen på Anna.

    Jag misstänker att det kan ha att göra med hur pass väl man känner mig AFK… Det blir helt enkelt svårare att tyda för dem som enbart känner mig via bloggen.

    Jag tror inte heller att det finns nån magisk lösning som gör att alla förstår allt man skriver, men att använda sig av olika metoder är en bra sak och min tanke var ju att få mig själv och andra att fundera kring det här.

    Jag kommer fortsätta ha roligt och kommer vid tillfälle att blogga om det, men ska försöka göra det lite mer tydligt de gånger som jag gör det. :)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: