Nu får ni allt ta och skärpa er, ungar!

Jag började krafsa ner ett svar hos Jan Lindgrens på hans fråga om hur man kan undvika att delar av kommunikationen går förlorad när man kommunicerar online. Det slutade i någonting som jag ville delge fler inblandade på en gång så varför inte damma av megafonen?

Mitt svar på frågan är som följer: Jag tror att det bästa man kan göra är att först och främst lära av sina misstag. Denna gången var det fler än någon enstaka som tyckte att ni passerade gränsen och då får man ju en god fingervisning om var gränsen går. Eller hur?

Man kan väl också passa på att lära lite om sig själv. Jans inlägg hade en mycket mer ”torr” humor än Annas. Tycker jag, och detta är viktigt. Våran kära vice partiledare är trots allt skrivproffs och lyckas i princip alltid få till en mycket trevlig och skämtsam ton. När man får sådana svar så är det förståss uppmuntrande att fortsätta på samma sätt och kanske bli lite fartblind, kan jag tänka mig. Detta var väl riktat mot Jan.

För Annas del så tycker jag faktiskt att själva inläggen och hennes skämtande där var odelat positivt. Det var mer uppenbart att det var just på skämt. Vad som möjligtvis hade varit på plats för hennes del är att inse att Jans inlägg faktiskt kunde tas på allvar och påpeka det för honom innan man körde på.

Det var en god ansats att använda taggar för att indikera att det var på skoj. men tyvärr är det inte så många som kollar vad inlägget hade för taggar/kategorier när man väl har läst klart det. Vad skulle det vara för poäng med det? Det är ytterligare en lärdom som kan dras ifrån detta!

Smilys kan vara bra men dom används ju till så mycket mer än att indikera att någonting är skämtsamt menat. En glad liten gubbe kan lika gärna betyda att man är nöjd och belåten med någonting som att en mening är sarkastiskt menad. Ett leende kan betyda tusen saker och det finns inte tusen olika smilys för alla dom olika sakerna. Smilys räcker inte heller. Lärdom, lärdom, lärdom.

Det finns helt enkelt ingen magisk lösning som Jan efterlyser utan man får helt enkelt använda språket efter bästa förmåga och aldrig sluta att utvecklas.

Att vissa överreagerade och tror att detta kan skada piratpartiet tycker jag inte heller att man skall ta på för blodigt allvar. Det är bra att folk känner ansvar men dom glömmer nog hur viktigt det är att ha kul, och det var ju inte så värst många egentligen eller hur?

Släpp nu detta och gå vidare och för allt i världen bli inte rädd för att ha roligt! Det är otroligt viktigt att ha roligt så fortsätt med det! Fortsätt berätta om tokigheter i vardagen. Fortsätt skriva humoristiska inlägg och kör på för fullt med internhumor och lustiga anekdoter men tag lärdom av detta och bli lite mer känsliga för var gränsen går. I extremfall så kanske det kan vara på sin plats att i text och ord klargöra om något är på skoj eller ej. Är man tveksam så bör man väl ta det säkra före det osäkra.